Höll hustrun inlåst - i flera år

Familjen, man och hustru och tre små barn, bodde i en lägenhet i en småstad i Mellansverige.

Sedan familjen flyttade till Sverige 2013 har kvinnan knappt vistats utanför lägenheten. Hennes man har, enligt stämningsansökan, i två långa perioder hållit henne helt inlåst och avskärmad från omvärlden. Först mellan 24 augusti 2013 och 10 oktober 2015, sedan mellan 10 november 2015 och 9 september 2016, när brotten uppdagades.

Under den månad som kvinnan inte hölls inlåst vistades hon enligt åtalet i sitt hemland i nordöstra Afrika.

Fick gå ut under övervakning

Enligt åklagaren har mannen alltså hållit kvinnan inlåst i sammanlagt över tre års tid samt förbjudit henne att "öppna fönster, dörrar, persienner eller brevinkast eller ha hand om sina bankkort, sin  bankdosa eller pass".

Ibland har han låtit hustrun vistas utanför lägenheten – under övervakning.

– Hon har bland annat varit med på inskolningen på dagis, men hon har under de här åren bara varit ute vid enstaka tillfällen, säger kvinnans målsägarbiträde Tomas Algons.

I förhören får kvinnan frågan om hon någonsin fått gå ut ensam?

– Självklart inte, svarar hon.

Under samma period har kvinnan misshandlats upprepade gånger av maken.

Bland annat har han piskat henne med en livrem, sparkat henne och slagit henne med ett par skor. Han har dragit henne i håret, tagit strypgrepp på henne och hotat henne med kniv.

– Saken är att han ibland slog mig varje dag. Jag kan inte komma ihåg en vecka när han inte slagit mig. Till slut kände jag inget längre. Jag blir ledsen. Jag gråter, jag har ont. Jag lider av smärtan. Det är normalt. Jag har vant mig vid det, säger kvinnan i förhören.

Maken har gång på gång kallat henne kossa, hora och gris, samtidigt som han spottat på henne.

Inför ögonen på barnen

"Varje gärning var led i en upprepad kränkning av XX:s integritet. Gärningarna var också sådana att de kunde förväntas allvarligt skada XX:s självkänsla, skriver åklagare Ylva Lundgren i stämningen.

Gärningarna har dessutom skett inför ögonen på familjens tre barn, som alla är under sju år.

Den 9 september i år tog mardrömmen slut.

Det är oklart hur mannens terror mot hustrun avslöjades, men av stämningsansökan framgår att hon delvis haft kontakt med sin bror och en annan person, som i sin tur tog kontakt med svenska myndigheter.

Det framgår också att grannar vid flera tillfällen larmat polisen om bråk i parets längehet. Den 31 juli i år åkte en patrull till adressen, och den polismannen är kallad att vittna "till styrkande av misshandel samt det olaga frihetsberövandet".

Nekar till brott

Mannen åtalades i dag för flera fall av grov kvinnofridskränkning och olaga frihetsberövande.

Den åtalade 42-åringen nekar helt till brott.

I en inspelning med kvinnans bror säger den misstänkte mannen att han tycker det är en skyldighet enligt hans religion att slå en kvinna.

– Det står att man har rätt att slå hustrun om hon gör något men först efter att ha pratat henne tillrätta. Om hon inte lyssnar kan man slå henne för att rätta till henne, säger mannen.

Men i samtalen med polisen nekar han till att överhuvudtaget ha slagit henne eller hållit henne inlåst.

– Våra problem är inte tillräckligt stora för att jag ska behöva slå henne.

Målsägarbiträdet säger att kvinnan i dag är lättad över att terrorn upphört.

– Samtidigt är hon ju handikappad i samhället, hon kan inte språket, kan inte ta ut pengar och så vidare.

Målsägarbiträdet säger att kvinnan ska försöka orka med att vittna mot sin man i rättssalen.

Kvinnan får frågan hur hon ser på framtiden:

– Jag vill att jag ska leva som andra människor.